Majja...

Kökssoffan... skulle ni ha den?

Jag väntar....

& väntar...
Ingenting händer...

Inte en suck...

& datorn är inte klar ännu...
Min stackars dator som blev arg på mig ( vet ej varför)
Så den begick självmord...

Sen till två herrar som nu inte är värda vatten i mina ögon...
Det de gjorde denna helgen...
Åh, fy faan va jag är sur nu...

A, J & övriga jag finns här...

Men R ... Hälsa ALDRIG på mig igen.... ALDRIG!!!!
Detsamma gäller din vän...

Fyfaan!!!

JAG ÄR MARTIINA PUNKT

Hahaha, nej froggy inte du... jag ringer o förklarar sen... inte vem men vad iaf...


--------------------

JAG är en egen individ, inte bara mina barns mamma, johans sambo, Ann-Sophies dotter, Melindas/Marikas/Mickes/Mattes/Cattis/Jarmos/Samisosv.osv. syster.
Jag är inte bara ja, men martiina, ja men är inte det ******* syster,
eller ja men det är ju ******* styvdotter...
eller ****** EX...

Jag är MARTIINA! Punkt!
Svårare än så är det inte...

-------------------

Nu ska jag hoppa i duschen, sen ska jag över till grannen.
Hon ska köra mig till läkaren idag...
Tack du är underbar...

Kommer vara blind i minst 24 timmar efter besöket.
Så det är tur att hon är med annars hade jag nog aldrig kunnat ta mig hem...

--------------------

26 juni.. jaa, men det låter väll bra...
Då är det 713 **** sen ****

Hmm, ja det tål att tänkas på...


Tjingeling

Ägg..

Klart du får ägg av mig, jag älskar ju dig...

Punkt...

Du är inte här

Jag kan ingenting dikta
och ingenting måla
och ingenting säga
som räcker idag...
Men lyssna till vinden
som sjunger sin längtan
och smeker Din panna,
för vinden är jag.

Jag vill att du finns här
när jag behöver dig.
Jag vill att du tröstar mig
när jag är ledsen
Jag vill känna dina armar om mig
när jag behöver trygghet.
Jag vill att du ger mig all din kärlek.
Jag vill torka tårarna
och känna mig lycklig.
Men det går inte så länge du
inte finns här.


Min blogg är ful

Den är fruktansvärt ful...
Insåg jag nu när jag tittat runt på andra bloggar...

Lina har en grymt snygg blogg nu...

Fasen, jag vill ju också ha en snygg blogg...

Någon? Hjälp...

Tankar

mycket som snurrar i mitt huvud just nu.
Jag sa en sak till en person en gång som jag tror kan ha missuppfattats,,
FAAN!!!!

Varför kan jag aldrig hålla min jävla käft stängd???
Måste lära mig att tänka först & prata sen...

Jaja, får väll ta mig ett snack med denna personen,
Eller låta det rinna ut i sanden...

Detta skadar ju inte någon egentligen, eller ja H*N då...
Fast inte så allvarligt isf...
Bara ett brustet hjärta eller så...

Faan...


Ord är överflödigt

I live in fear
They don't want to understand me.
They want me like a baby,
But they never really want ME.
They want only the person they see on the stage,
but that is not me.
I try to hide, but they are everywhere.
I'm afraid of their cries,
I'm afraid of their cameras,
I'm afraid of their LOVE.
How can they love me?
I'm not who they think I am.
It's all bullshit,
What they think about me.
They only want the one that I appear to be.
I hate this world,
I hate this life here.
In secret I seek a better place,
Where I won't die.
Why can't I show who I am?
Why doesn't anybody like ME?
Why can't I be like that person on the stage?
So cool and funny,
He's so wonderful,
I like him too.
I like my mask.
I'm afraid of all that,
It leaves deep scars.
The danger is in the air,
I want to hide myself.
But they will find me,
And they will KILL me.



P

Jag önskar

av hela mitt hjärta att det fanns något jag kunde säga, något jag kunde göra.
För att ta bort allt det onda, för att hjälpa dig på något sätt.
Jag ville finnas där.
Men jag visste inte hur.
Jag vet fortfarande inte hur.
Jag försökte, men ilskan fanns fortfarande kvar.
Jag vill försöka, men allting är fortfarande infekterat.
Jag ville inte göra allting värre än vad det var.
Jag önskar att du visste hur ofta jag tänker på dig.
Hur ofta jag sitter med telefonen i handen på väg att ringa dig.
Så mycket jag vill säga.
Så mycket jag vill berätta.
Men jag vet inte hur.
Jag förstår dig.
Jag förstår att du är arg, att du är ledsen, att du är sårad.
Jag förstår det.
& jag önskar verkligen att det fanns något jag kunde göra för att göra allting ogjort.
Men hur?!
Så många gånger som jag har varit på väg att gå hem till dig.
Så otroligt många gånger.
Men jag måste erkänna att jag är rädd.
Jag var rädd.
Rädd att förlora dig för alltid.
& det ville jag inte, det vill jag fortfarande inte.
Det kommer jag aldrig vilja.
& det har jag aldrig velat.

Som jag tidigare sagt.
Jag önskar dig all lycka.
Det svär jag på.

Du har gjort mig väldigt illa, men jag klandrar dig inte.
Det jag har gjort var värre.
Det vet jag.

& det ber jag om ursäkt för.

Men tilliten är borta.
Kanske för alltid.
Tyvärr.

Jag önskar så att allt var annorlunda.


Förlåt mig

Är i skolan nu

Fast jag är sjukskriven.
Jag borde ju egentligen ligga hemma i sängen.
Men det har jag ju inte lust med.
Inte för fem öre.

Umgåtts lite med min yngre syster idag. Det var väll trevligt.
Vi ska på akupunktur på onsdag, det skall bli intressant.
Jag har hört att ju större behov du har utav det desto ondare gör det.
Hmm, undrar hur ont det kommer att göra.


Suttit & diskuterat en del med L.
Hon är allt bra go hon .

Nu ska jag surfa vidare.

Fick ett sms igår (fick mer än ett sms men ett som jag funderar på)

Jag kommer alltid finnas som din vän, vad som än händer.
Även om inget var menat till dig i just det du undrade över så är det så.
Jag skulle gå genom eld för din skull.
Förlåt för allt.


Nu ska jag svara på lite mail & söka lite jobb

ha det bra!

Hej svej


Sammanfattning

Har fortfarande sjukt ont.
Det är väldigt mycket just nu.
Men det ordnar sig alltid.

Har ensam tid nu. Det känns bra.
mobilerna på ljudlös & hemtelefon är gömd under kudde.
Johan är ute.
Jag svarar inte på msn.
Jossan är inne på sitt rum, hon bäddar & grejjar inför kvällen.
Hon gillar att greja & dona. Det är liksom så typiskt henne.
Lite små plockig sådär.

Apropå badboll, jag fick ett mail.
Av en herre som skriver en bok.
Någon mer som fått det mailet?
Ganska intressant faktiskt.
Kommer nog att kolla upp det lite närmare.

Fick även ett annat mail, av en kvinna. Eller, ja hennes assistent var det väll egentligen.
Hon har en form av synskada. Den här kvinnan.
& hon brukar tydligen läsa i min blogg, ( varför förstår jag nog egentligen inte, men men)
Iallafall.
Hon fick mig att tänka till lite.
Först berättade hon hur mycket hon gillar bloggen.
Sen undrade hon lite saker också,
& hon undrade varför så många skriver Punkt punkt punkt. Alltså : ...  Förstår ni?
Men iallafall.
Har ni tänkt på det där med punkter?
Man skriver gärna ...
Vilket blir uppläst som :Punkt punkt punkt .för en människa med synskador.
Förstå hur jobbigt det måste vara.
Eller när man är sur, och skriver flera utropstecken efter varandra.
Eller när det är något man undrar, flera frågetecken.

Efter denna kvinnans mail har jag börjat att kolla vad det är jag egentligen skriver för något.
Jag vill ju inte att det jag skriver skall vara jobbigt för någon att läsa.

Sen särskrivningar & felstavningar.
Det måste ju låta jättefel för den som får en text uppläst av en maskin.
Jag menar, är det en människa som läser så säger den ju inte punkt punkt punkt.
Utan bara självaste meningen.

Förstår ni vart jag vill komma?




Sen. Du, lilla gumman.
Ser du inte vad som händer?
Människorna runt omkring dig.
Vad gör de mot dig.
Ser du inte?
Märker du ingenting?
Jag önskar jag kunde hjälpa, att jag kunde öppna dina ögon för verkligheten.
Men när du väljer att blunda för allt som är verkligt, då kan jag inget göra.
Sanningen ligger framför dig som öppna kort.
Den dagen du väljer att ta upp dessa kort i din hand & begrunda dem.
Då finns jag här.
Där jag alltid har funnits, lite i bakgrunden. Väntandes.
Jag kommer alltid att vara din vän.
Men jag tänker inte tvinga dig att se sanningen, den får du se själv.
När du är redo för den kommer du att se.

Men tänk på en sak.
Även dina närmsta kan svika dig.
Även fast de ser dig djupt i ögonen & svär att de talar sanning, så behöver det inte vara det.
En sanning för dem, kan betyda lögn för någon annan.

Man kan aldrig veta, eller hur.



Nu känner jag hur min feber stiger så det får bli dags att avsluta.

Jag läste ut boken "Gunillas man försvann"   igår kväll
Knepigt slut tycker jag, men den var ändå rätt okej skriven.
Har läst bättre, har läst sämre.
6 av 10 poäng får den utav mig.

Anställningen sumpade jag tydligen när jag fick åka akut till sjukhuset.
Tröttsamt.
Jag kunde väll ändå inte hjälpa att jag blev sjuk?
Eller.

Jaja, strunt samma, det kommer nya jobb.
Det är inte jag som förlorar på detta, det är dom!

Nu ska jag lägga mig.


Godnatt på er

RSS 2.0