Jobbigt...

Det är tungt nu,....
Jag bara gråter..
Orden har tagit slut...
Finns inget jag kan säga...
Inget jag kan göra....

Jag insåg idag att du kommer aldrig mer tillbaka...
Jag kommer aldrig kunna skriva dumma knasiga skämt till dig något mer...
Jag kommer aldrig mer kunna vända mig till dig om råd...
Eller tankar...

Din begravning idag var jättevacker...
Tror du hade blivit nöjd...

Det var många där...
Din familj, släkt & vänner...

Jag kämpade mot tårarna... Det märkte du nog..
Men det brast, jag kunde inte hålla tillbaka...
Det fanns inget slut på det...

När jag kom hem, så bröt jag ihop totalt i centrum...
Tack Fanny för att du finns... Jag älskar dig...

Tack Johan, du är min stöttepelare... Tack för att du finns...
Jag älskar dig till världens ände & tillbaka...

Tack "Mamma på lilla foss"
Tack Anna F
Tack Ni som finns där just nu...



Det finns någon, inga namn nämnda, som jag hade behövt nu...
Din vänskap hade hjälpt mig nu...
Du hade vetat vad som skulle sägas,
Du hade hållt min hand & hjälpt mig igenom detta...
Fan, jag saknar dig... Din vänskap... Faan!!!!!!!!


Robert, varför gick du inte till läkaren????
Jag kommer aldrig sluta undra...

Nu är du med Dala, & alla andra änglar...
Jag hoppas verkligen du har det bra där uppe.
Här pryder du en plats i min bokhylla, i mina tankar & mitt hjärta...

Jag kommer aldrig glömma dig... Min vän...


Jag ägnar en tanke åt Yvonne, Bosse, Therese, Ingvar... m.fl...
Jag finns här...



Faan, nu gråter jag...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0